När jag var liten var Trasdockorna ett av mina absoluta favoriter bland barnprogrammen och idag så har jag på sätt och vis en egen liten trasdocka. Jag är glad att jag lever idag och inte för 100 år sen, dels så skulle Ellen förmodligen inte ens överlevt sin ankomst till världen men om hon hade gjort det så hade det i princip varit självklart att hon skulle hamna på nåt undan gömt hem. Det gör mig varm i hela själen att dagens samhälle har en annan syn på handikappade och sen jag blev mamma till Ellen har mycket av mina tankar och fördomar kring handikapp förändrats enormt.
I veckan fick vi veta att Ellen fått plats på dagis här i byn och det känns jätte skönt. Men samtidigt dyker många tankar upp kring hennes start. Jag oroar mig för helt vanliga normala saker men jag funderar även mycket på hur det kommer att bli för Ellen och hur hon kommer att tas emot av de andra barnen med tanke på hennes handikapp.
Tyvärr har ju fortfarnade ordet CP en negativ klang i många sammanhang och det används på tok för ofta fel. När jag var yngre var även jag en av dem som använde ordet i fel sammanhang, som när man var arg på nån eller bara ville vara taskig. Hur många har inte hört eller sagt "jävla cp-unge" eller "jag blir helt cp på detta". Idag reagerar jag väldigt mycket när jag hör sånt här och det svider i mig...
Tyvärr har ju fortfarnade ordet CP en negativ klang i många sammanhang och det används på tok för ofta fel. När jag var yngre var även jag en av dem som använde ordet i fel sammanhang, som när man var arg på nån eller bara ville vara taskig. Hur många har inte hört eller sagt "jävla cp-unge" eller "jag blir helt cp på detta". Idag reagerar jag väldigt mycket när jag hör sånt här och det svider i mig...
Snälla hjälp till att få bort den negativa klangen på CP, ställ frågor och sök svar!! Ni är jätte välkomna att ställa vilka frågor ni vill om Ellen och om CP överhuvudtaget så ska jag försöka svara. Vill ni vara anonyma så mejla gärna annicacarlsson20@hotmail.com
Att va' söta men lika som bär vad är det o ha?
Lite annorlunda är inget fel o va'
Om man är av en annan sort
Varför ska man kastas bort?
Lite trasiga
och knasiga!
Är vårt trasdocksgäng
Lite trasiga
och knasiga!
Det är vår refräng
Är din näsa sned
eller armen ur led
och din tå är gul och blå
lapprig säger trasdockan
- Du är lika bra ändå
Fast trasiga
och knasiga!
Vi sjunger vår refräng
Lite trasiga
och knasiga!
Är vårt trasdocksgäng
Kram Annica
11 kommentarer:
Här använde sonen detta uttryck en gång, men jag förklarade för honom att bara för att man är cp-skadad behöver man inte vara utvecklingsstörd och "dum i huvudet".
När sonen började på sin förskola så hade de en multihandikappad flicka där. Vår son var alltid hjälpsam mot henne trots att hon var något år äldre. Jag hörde aldrig något barn prata illa om henne eller behandla henne illa.
Tror säkert att det kommer att bli jätte bra för Ellen och det kan säkert hjälpa henne i hennes utveckling också att få se "friska" barn. Håller tummarna för att det blir bra!:)
Kram
Axel blir så väl omhändertagen av alla på förskolan barn såväl som föräldrar och ja de väcker honom gärna ur middagsvilan så som de gör med de andra...
De andra barnens föräldrar märker man ibland blir förlägna när deras barn klart förklarar att Axel har en egen stol o att han äter med magen o inte munnen.... jag tycker barnen tar det så naturligt o nu gör ju föräldrarna med det då de vet att vi tycker det är bra att de frågar o så. Hoppas det kommer bli lika bra för Ellen.
Barnen som går på Ellens förskola har verkligen tur som får möta Ellen och hennes problematik, de kommer få lära sig att bli ödmjuka inför människors olikheter. Barn är så enkla och de kommer inte tycka att det är konstigt att Ellen är annorlunda. Lycka till, det kommer gå galant!!
Kram Jessica
Vill bara önska dig och Ellen en glad påsk! Njuta av mycket mat och godis du som har mage för det :D
Och du, Ellen kommer få det jättebra på dagis. Tekla är deras krambjörn och dom hjälper till och älskar när hon kommer dit. Lägger upp saker på hennes hipp-bord. Oxh när hon inte står i ståskalet sätter dom en docka där :D
Hej Annika,Vi har en pojke hos oss
som har en cp-skada. Vi upplever att han gillar att träffa andra barn, barn tar det så naturligt.
Jag hoppas att Ellen får det underbart med de andra barnen
Kram Ingrid
Ja det är verkligen så tråkigt med detta uttryck.. Min lillebror har en liten Cp-skada och han har inte alltid haft det lättsamt i skolan, men dagis var han gulle barnet. Nu är han som nästan vilken 22 åring som helst..
Håller tummarna att det går bra för lilla Ellen på dagis. Kramar.
Förstår att det kommer många tankar inför dagisstarten, men det kommer säkert bli jättebra! Vårt dagis är snudd på världsbäst, och barnen pratar mycket om att alla är olika och så.
"CP-uttryck" är helt galna. Jag blir rasande när mina elever häver ur sig något sådant, och brukar förklara så omsorgsfullt jag kan vad en CP-skada är.
Jag håller med dig Annika!!!
Dagens samhälle, med alla de fel & skavanker som finns, är trots att bättre än förr. Stigmatisering skall motverkas i högsta grad & INGEN människa oberoende av funktionshinder eller utseende, ska behöva sättas utanför pga det!
Tyvärr är det snedvridna åsikter & värderingar hos människor som får andra utstötta ur samhället. Tillsammans får vi verka för en tillvaro utan fördomar & mot stigmatisering!
Vi hejjar på er & alla andra som kämpar!
Ellen är SÖTAST! Puss!
Hej på dig!
Helt rätt och tankvärt skrivet!
Hoppas ni har en mysig helg!
Kram Jenni
HJehej
Jag gjorde faktiskt ett arbete om CP-skador i skolan och en stor del handlade just om detta du skriver om. Inställningen til och hur felanvänt ordet CP blivit.
Förresten älskade jag också trasdockorna:-D
Hej,
visst är det beklagligt att så många på 2000-talet lever i mörker, dvs inte har en aning om vad olika handikapp innebär utan bär på massor av okunskap och fördommar. Jag har själv en dotter med Downs Syndrom och där har vi ju ett liknande problem med ordet "mongo". Alla med den diagnosen är ju inte lika drabbade av sitt handikapp heller men alla behandlas tyvär lika. Jag tror dock att dagens föräldrar och barn vågar leva ett mer vanligt liv oh inte begränsar sina barn. Då blir dom mer en del av sammhället. För visst är det väl så att vi som föräldrar tycker att våra barn är de mest perfekta i hela världen "oavsett" och att det är rädslan för hur omvärlden ska behandla våra barn som är det jobbiga?
Mvh
Flisans mamma
Skicka en kommentar