13 oktober 2008

Vackraste leendet

Jag bara måste visa en bild på Ellens leende. Äntligen har hon börjat att visa att hon tycker det är roligt när vi busar med henne. Absolut roligast är när vi stampar med fötterna och cyklar med benen. För oss är detta ett stort steg och ett stort leende...

//KRAM Annica

18 september 2008

Dags för dop...



Den 27 september ska Ellen äntligen döpas och jag är så himla glad över att så gott som alla vi bjudit kan komma. Det värmer i hela hjärtat!! Eftersom några har undrat över vad Ellen önskar sig på sin dopdag så tänkte jag att jag skriver upp några saker som den lilla damen har viskat i mitt öra att hon önskar sig.

Elsas hem är en av Ellens och mina absoluta favoritbutiker på nätet och här har vi hittat massor som hon önskar sig. Mjuka tårtor, fikabröd & glassar från Bombadill. De är så vackra och ser vansinnigt smarriga ut .... och om hon ska bjuda sina kompisar på lekfika så finns en väldigt söt te servis från Oskar & Ellen som jag tror att vår lilla Ellen skulle tycka att servera sina vänner med. Något annat från Elsas som vi är väldigt förtjusta i är Maileg kaninen Coco röd och Coco gul som det även finns söta små prylar till. En annan sak från Elsas hem som Ellen önskar sig är kuddar från Green Gate att ha på sängen Stella och Stella blomma.

Den söta rosa/röda speldosan Lisa och stapeldjuret Lisa från JaBaDaBaDo. Jag tror att babyproffsen inne i Halmstad har dessa men annars finns de att hitta på nätet.


Något som jag tror Ellen kommer att uppskatta när hon blir liiite äldre är Astrid Lindgrens bok-box Alla mina barn. För det finns ingen som skrivit så fina sagor som hon och de är lika mysiga att läsa varje gång.


Hoppas att ni fick lite tips, annars är Leklyckan i Halmstad väldigt mysig!!

Många kramar Annica & Ellen

4 september 2008

Underbara lilla prinsessa!

Ellen växer så det knakar och jag kan inte förstå att tiden går så fort. Igår var vi på återbesök på avd. 17, de mätte, vägde och klämde på henne. Läkarn var nöjd med Ellens rörelser och tyckte att hon kändes fin i kroppen. Skadan Ellen fick vid förlossningen kan göra henne antingen väldigt slapp i kroppen eller väldigt spänd, men som det verkar nu är hon varken eller vilket är jätte positivt.

Hon har växt massor... en riktigt stor tjej nu!

59 cm & 5365 gr


// Kram Annica

15 augusti 2008

Tack för alla underbara ord och tankar det värmer otroligt mycket!!

Det fina halsbandet köpte här http://inredningsgalen.blogspot.com/

Tänkte dela med mig av en liten berättelse som jag hittade på nätet som beskriver ganska bra hur det är att få barn när saker och ting inte riktigt blir som man tänkt och drömt!

Många kramar Annica

**********************************************************

"Välkommen till Holland"

Att vänta barn är som att planera en sagolik semesterresa till Italien. Du köper guide-böcker och gör upp underbara planer. Colosseum, Michelangelo, gondolerna i Venedig. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är mycket spännande.

Efter månader av spänd förväntan är det äntligen dags. Du packar dina väskor och så far du iväg. Flera timmar senare landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger:
”Välkommen till Holland”.

”Holland!?!”, ropar du. ”Vad menar ni med Holland? Jag har beställt en resa till Italien! Det är dit jag ska. I hela mitt liv har jag drömt om att komma till Italien.”

Men flygresan har ändrats. De har landat i Holland och där måste du vara kvar.

Det viktiga är att de inte fört dig till en hemsk, ful och smutsig plats full med pest, svält och sjukdomar. Det är bara annorlunda.

Så du måste gå ut och köpa nya guide-böcker. Och du måste lära dig ett nytt språk. Och du kommer att möta helt nya människor som du aldrig skulle ha mött annars.

Det är bara en annorlunda plats. Tempot är långsammare än i Italien; det är inte så tjusigt. Men när du varit där ett tag och återhämtat dig så ser du dig omkring…. Och du börjar lägga märke till att Holland har väderkvarnar…. Och att Holland har tulpaner… och i Holland finns till och med målningar av Rembrandt.

Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien… och de talar vitt och brett om hur underbart de hade det där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga ”Ja, det var dit jag skulle ha rest. Det var det jag hade planerat.”

Och den smärtan kommer aldrig, aldrig, någonsin att försvinna… därför att förlusten av den drömmen en mycket betydelsefull förlust.

Men… om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du inte kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och njuta av allt det sällsamma, det underbara… med Holland.

Av Emily Pearl Kingsley Övers. av Sara och Hans Hallerfors

9 augusti 2008

ÄNTLIGEN!!


Igår var vi på läkarbesök på avd.17 för Ellens veckokontroll och då beslutades det att vi skulle bli utskrivna. Ellen har varit så duktig och piggat på sig så mycket att läkarna nu inte behövs utan låter hab. och bvc ta över i fortsättningen.


Ellen, 7 veckor

Tänkte att jag även skulle passa på att berätta lite om vad som hände dagen då vår lilla sötnos kom till världen.
Förlossningen startade fint efter igångsättning och gick till större delen framåt precis som man ville fram tills jag var öppen 10 cm. Därefter sjönk inte Ellen ner i kanalen så mycket som hon skulle plus att hon började visa tecken på att hon var stressad. Läkarn kom och tog prov på henne och det visade att hon mådde väl, lite stressad men ok. Efter att Ellens hjärta fått två snabba fall kom man fram till att hon behövde komma ut ganska omgående och att snabbaste sättet var att hjälpa till genom att dra ut henne med klocka. Dessvärre hade mina värkar så gott som avtagit och jag fick inga krystvärkar som hjälpte till och därför fick en barnmorska trycka på min mage och jag fick en rejäl mängd värkstimulerannde dropp som inte tog. Efter att läkarn dragit 3 gånger med klockan tillkallades ytterligare en läkare som efter en dragning till tog över och drog ytterligare 3ggr innan Ellen slutligen kom ut. (ett klipp gjordes också för att ge bättre plats)

När Ellen väl kom ut mådde hon väldigt och visade inga egentliga tecken på att hon var vid liv. Det tog inte lång tid förrän förlossningssalen som varit full med folk var helt tom, alla sprang iväg med den lilla till upplivningsrummet där de genast började att arbeta med henne. Efter 10 minuter drog hon sina första andetag och eftersom det tagit så lång tid drabbades hon av en svår syrebrist. Barnläkarn beslutade att hon skulle sövas, kylas ner och läggas i respirator för att underlätta hennes för henne så mycket som möjligt.


Ellen, 1 dag

De första dagarna var väldigt tuffa för så väl Ellen som för oss och jag tror inte någon av oss har gråtit så mycket i hela livet som vi gjort under de dagarna. Ellen fick under dessa dagar ett antal andningstopp där hon behövde ventileras för att komma igång med sin andning igen och detta trodde läkarna berodde på kramper, något som de dock inte kunde se några direkta bevis för på det eeg som ständigt var uppkopplat och följde henne utveckling. På grund av dessa andstopp medicinerades hon med starka mediciner och sov egentligen hela sin första vecka. Därefter började hon sakta att vakna till och sen dess har hon blivit starkare, vår älskade kämpe!

En magnetröntgen är gjord och den visar att det finns lidriga skador i hennes hjärna men vad det kommer att innebära mer direkt för hennes framtid är det ingen som kan svara på. Ellen visar dock en fin utveckling i kroppen och det är inte mer än ungefär 2 veckor sen hon lärde sig att skrika, något som vi tycker är så härligt att höra! Hennes stora problem är att hon fortfarande matas mestadels via sond och att hon har problem att fokusera med sina stora vackra ögon.

Ellen är en fantastisk liten bebis som nu behöver tid att växa och fortsätta utvecklas så mycket hon bara kan. Vi är upp över öronen förälskade!!

Kram Annica

5 juli 2008

Älskade lilla mirakel

På gammelmormor Ellens födelsedag den 18 juni klockan 20.47 kom äntligen vår lilla prinsessa. Hon var 53 cm lång och vägde 3640 gr.

Att vår lilla tös skulle få heta Ellen hade vi bestämt sen en lång tid tillbaka men att hon skulle födas på samma dag som min mormor är helt ofattbart och gör att namnet känns än mer rätt. Mormor Ellens envishet verkar även ha gått i arv till vårt lilla mirakel och det är vi glada för!

Tänkte att jag skulle skriva en förlossningsberättelse en dag och berätta om Ellens dramatiska ankomst till världen. 16 dagar har vi fått bo på avd. 17 i Halmstad och vi är evigt tacksamma för all den hjälp och stöttning som både vi och Ellen fått.

Ett enormt stort tack till familj, släkt och vänner som tänkt på oss och funnits med oss hela tiden. Det har betytt otroligt mycket och när vi ses ska jag krama er alla en extra gång, för ert stöd har betytt otroligt mycket för mig, Anders och lilla Ellen.
Många kramar en lycklig Annica

1 juni 2008

Nu tar jag en liten paus med bloggandet tills dess att bebisen har tittat ut. Jag känner att jag inte har så mycket att visa för tillfället då hela jag går på sparlåga i väntan. Nu ska jag bara njuta av en massa Piggelin och sol i trädgården ...

Ses snart igen!!
Kram Annica

31 maj 2008

BF idag!


Idag är bebisen beräknad att komma men jag tror nog minsann att den kommer att lura där inne i magen ett bra tag till. Hoppas på att den tittar ut någon dag i veckan som kommer... Besöken hos bm har gått jätte bra och hon tyckte att jag var en riktig A-mamma med mina fina värden, har gått upp 9 kg så här långt så det blir väl inte jätte mycket till hoppas jag.

Idag ska jag bara njuta i solen och koppla av med lite små pyssel. Huset är städat och vi är helt redo för att bebisen ska komma ut. VI LÄNGTAR!!

12 februari 2008

Längtan...

Lilla du där inne
Jag undrar så vem du är
att jag vet så lite om dig
fast du redan är här...

Är det dina tår jag känner?
Är det ditt hjärta jag hör slå?
Är det sant
att du har ögon och naglar
och en mage att pussa på?

Jag vet så lite om dig
fast du redan är här.
Men jag älskar dig som tokig
vem du än är...





Många kramar en väldigt lycklig Annica

9 februari 2008

Besök hos bm 6/2



Nu har vi varit på nytt besök hos barnmorskan och det gick jätte bra, för bebisen i alla fall. Jag har en viss skräck för nålar och skulle lämna blodprov för att undersöka vilken blodgrupp jag tillhör Rh+ eller Rh-. Började med att lägga mig på bristsen för att inte svimma vid sticket och det gick väl ok när hon stack, problemet var bara att det bara kom tre droppar sen stannade blodet av helt. Bm försökte vrida lite på nålen men icke! Det slutade med att hon fick sticka mig en gång till men nu på ovansidan av handen ... AJ! Efter att hon tagit ett rör som hon behövde, ville hon ha ett par droppar för att kolla mina vanliga värden men medan hon sprang och hämtade såna små plattor som man sen stoppar in maskinen, slutade blodet även där att komma vilket slutade med att hon var tvungen att sticka mig en tredje gång men nu i fingret. PUH! sen var det klart och det roliga återstod... lyssna på bebis hjärta och mäta magen.

Lilla bus passade på att ha ett aerobicpass å sparkade hej vilt efter dopplern men tillslut lugnade den sig och hon kunde få ett bra resultat .... ca 150 slag/minut och magen hamnade på den översta kurvan vilket betyder stor bebis på väg. Bebisen beräknas att vid förlossningen väga ca 4 kg men det kan ändras under den tid som är kvar.


Jag var inne och kikade hos Milda maränger igår och blev förälskad i de lakan som hon köpt till bebisens vagn och blev så sugen. Fick en riktig "måste ha" känsla i hela mig!! Så här i vårtider känner jag mig jätte sugen på den underbara gröna uppsättningen som Polkadot design har.




Givetvis måste bebisen har något roligt att titta på när den ligger där i vagnen och gosar så en go liten groda eller krokodil i från babyFEHN kommer också att inhandlas.




Kram Annica

4 januari 2008

Tillökning i familjen Alfredsson/Carlsson

Nytt år, nya möjligheter och framförallt kommer ett nytt litet liv att förgylla vår vardag från och med 2008. Längtan och väntan har varit både lång och svår för visst är det sant att livet sällan blir som man planerat men nu äntligen är en mycket efterlängtad liten bebis beräknad att komma till oss den 31 maj och vi lever i ett lyckorus. Har idag varit på det stora ultraljudet och bebisen mådde jätte bra, alla delar var där och den sprallade hela tiden. En riktig liten busunge.... Graviditeten har varit bra så här långt även om jag mådde pyton mest hela tiden de första veckorna, ständig sjösjuka men som nu har lättat så gott som helt och nu njuter jag av små rörelser där inne i magen.

Inredningstokig som jag är så kan ni ju bara föreställa er hur mitt hjärnkontor jobbar och klurar på allt som skall göras innan bebisens ankomst, dock har jag haft lång tid på mig att drömma så egentligen är det bara till att kavla upp ärmarna, slänga på sig målabyxorna igen och sätta igång. Mycket är det som skall göras och ibland kanske det känns som för mycket men allt vi gör hemma gör vi med ett stort leende på läpparna för vi har vår lilla guldklimp i magen och det betyder så otroligt mycket mer än jag kan beskriva!


Jag älskar dig Anders och vår underbara gobit!!