Hemma på vår gata

ÄNTLIGEN!!

Igår var vi på läkarbesök på avd.17 för Ellens veckokontroll och då beslutades det att vi skulle bli utskrivna. Ellen har varit så duktig och piggat på sig så mycket att läkarna nu inte behövs utan låter hab. och bvc ta över i fortsättningen.

Ellen, 7 veckor

Tänkte att jag även skulle passa på att berätta lite om vad som hände dagen då vår lilla sötnos kom till världen.

Förlossningen startade fint efter igångsättning och gick till större delen framåt precis som man ville fram tills jag var öppen 10 cm. Därefter sjönk inte Ellen ner i kanalen så mycket som hon skulle plus att hon började visa tecken på att hon var stressad. Läkarn kom och tog prov på henne och det visade att hon mådde väl, lite stressad men ok. Efter att Ellens hjärta fått två snabba fall kom man fram till att hon behövde komma ut ganska omgående och att snabbaste sättet var att hjälpa till genom att dra ut henne med klocka. Dessvärre hade mina värkar så gott som avtagit och jag fick inga krystvärkar som hjälpte till och därför fick en barnmorska trycka på min mage och jag fick en rejäl mängd värkstimulerannde dropp som inte tog. Efter att läkarn dragit 3 gånger med klockan tillkallades ytterligare en läkare som efter en dragning till tog över och drog ytterligare 3ggr innan Ellen slutligen kom ut. (ett klipp gjordes också för att ge bättre plats)

När Ellen väl kom ut mådde hon väldigt och visade inga egentliga tecken på att hon var vid liv. Det tog inte lång tid förrän förlossningssalen som varit full med folk var helt tom, alla sprang iväg med den lilla till upplivningsrummet där de genast började att arbeta med henne. Efter 10 minuter drog hon sina första andetag och eftersom det tagit så lång tid drabbades hon av en svår syrebrist. Barnläkarn beslutade att hon skulle sövas, kylas ner och läggas i respirator för att underlätta hennes för henne så mycket som möjligt.

Ellen, 1 dag

De första dagarna var väldigt tuffa för så väl Ellen som för oss och jag tror inte någon av oss har gråtit så mycket i hela livet som vi gjort under de dagarna. Ellen fick under dessa dagar ett antal andningstopp där hon behövde ventileras för att komma igång med sin andning igen och detta trodde läkarna berodde på kramper, något som de dock inte kunde se några direkta bevis för på det eeg som ständigt var uppkopplat och följde henne utveckling. På grund av dessa andstopp medicinerades hon med starka mediciner och sov egentligen hela sin första vecka. Därefter började hon sakta att vakna till och sen dess har hon blivit starkare, vår älskade kämpe!

En magnetröntgen är gjord och den visar att det finns lidriga skador i hennes hjärna men vad det kommer att innebära mer direkt för hennes framtid är det ingen som kan svara på. Ellen visar dock en fin utveckling i kroppen och det är inte mer än ungefär 2 veckor sen hon lärde sig att skrika, något som vi tycker är så härligt att höra! Hennes stora problem är att hon fortfarande matas mestadels via sond och att hon har problem att fokusera med sina stora vackra ögon.

Ellen är en fantastisk liten bebis som nu behöver tid att växa och fortsätta utvecklas så mycket hon bara kan. Vi är upp över öronen förälskade!!

Kram Annica