Snart en egen djurpark...

Ja de små djuren börjar att samla sig här hemma. Det senaste tillskottet är en Panda och snart kommer även en liten liten pony. Nej det är inga riktiga djur eller mjukisdjur, det är hjälpmedel. Tycker namnen är hur söta som helst men vem kom på den briljanta idéen att göra dem i så fruktansvärt gräsliga färger.

Jag är väl ytlig men det är faktiskt en av de sakerna som gör det hela med alla dessa hjälpmedel jobbigt för mig. Det hade varit så mycket enklare för mig om de var lite mer neutrala i sina färger. Inte nog med att de är så fula i färgerna, de är vansinnigt stora och svåra att förvara när E inte använder dem. Hur vackra dem än är för att de gör livet enklare för E så upplever jag att dem inkräktar på mig och mitt hem. Hade Pandan kunnat spruta eld så hade jag misstänkt att det är en drake egentligen.

Nog med gnällande... På habliteringen som vi tillhör gör dem inte mer än de absolut måste när det gäller hjälpmedel och träning. Tack och lov har jag flera underbara kontakter med föräldrar till barn med cp som stöttar och ger tips på saker som kan vara bra och som kanske passar E. Som relativt nybliven cp-mamma är det inte alltid lätt att veta vad man har rätt till och vad som finns att tillgå och vad jag som förälder kan kräva.

E sitter väldigt bra i sin Panda och det är jätte skönt att se henne avslappnad. Just Pandan fick vi upp ögonen för när, mina föräldrars bekant/min dagmamma när jag var liten, Ingrid tog med oss till det dagis där hon jobbar. En liten kille där hade denna typ av stol och vi fick komma dit och prova den. E verkade trivas med en gång så efter det tog jag tag i att ringa habliteringen och se till att de beställde en till oss. Nästa projekt är att jaga och tjata efter en vagn så vi kan komma ut och E kan sitta som en prinsessa även ute.

Kram Annica

AKK

Eftersom Ellen har vissa problem med syn och munmotorik så har vi från och med i går börjat lite smått med AKK- Alternativ och Kompletterande Kommunikation. Det känns jätte spännande och inspirerande att börja testa en massa olika kommunikationssätt. Hon är väldigt lite ännu men ett språk kommer tidigt och det är något som vi verkligen känner är viktigt för oss. Henns syn har utvecklats otroligt mycket den senaste tiden och synpedagogen vi hade besök av igår var väldigt nöjd och positiv inför framtiden att Ellen ska kunna använda sin syn även om hon har vissa svagheter. Kommer saker i höjd med hakan och neråt eller från vänster så har hon väldigt svårt att bli intresserad och snappa upp vad som händer. Därför måste man tänka sig lite för när man kommer till henne så man inte skrämmer henne, för även om hon hör att någon kommer eller att något händer så kan man jämföra det lite som när man själv ser på tv och nåt hoppar fram i rutan väldigt plötsligt. Då skuttar man kanske till en aning själv, så har Ellen det för att förklara det enkelt med dessa svagheter ... Vi skojar lite ibland om att det är lätt att leka titt-ut med henne pga dessa svagheter för vi behöver inte direkt gömma oss utan bara falla in i hennes "döda- vinkel".

Hur som helst så har vi börjat med en del teckenspråk, bilder, föremål och vanligt tal. Logoped i samråd med synpedagog ansåg att det var lika bra att "ösa" på Ellen en massa olika kommunikationssätt för att Ellen sen med tiden kommer att visa oss vilket som passar henne bäst.

Kram Annica & Ellen