Träna på röda mattan...

Lilla hjärtat E har kommit in i en utvecklingsfas där det just nu händer mycket. Efter vi varit på Move & Walk i maj så tog det en liten paus men nu är det som om kopplingarna där inne har kommit igång igen och längtar efter att få knyta nya kontakter. I måndags gjorde E något hon aldrig gjort förut, hon rullade ett helt varv alldeles själv. Jag och Es mormor som var här bara gapade och hickade. Vad gjorde hon?! Dagen efter var jag E och A hos mormor för att fika, då spurtar E iväg till köket med Ponyn och går fram till ett skåp där hon med lite möda sträckte fram sin lilla hand och fick tag i handtaget. Sen drog hon handen emot sig och lyckades att öppna skåpet så hon kunde kika in på alla grytor och lock som glittrade härligt där inne. Ungen är fantastisk, tänk va hon kan min tuffing!!

Syskonkärlek

Att få barn med nästan ett års mellanrum har varit allt annat än enkelt men den kärlek som dessa två små töser delar värmer hjärtat och jag inser att varje dag med dem är en gåva. Lillasyster är så omtänksam och hjälper E med små men betydelsefulla saker. Ibland gör hon saker så det tåras i ögonen av lycka, som när hon går fram till E och pussar henne så hon blir plaskblöt i ansiktet eller när de sitter jämte varandra vid middagsbordet och A försöker bjuda E på smörgås. Tårarna fullkomligen fyller ögonen på mig när A hjälper E att lyfta upp huvudet igen när de små musklerna i nacken inte orkar mer. Jag ser på mina trollungar med beundran när de busar med varandra och båda skrattar. Det gör mig oändligt lycklig!

*****************

Jag hoppas och vill att tiden ska räcka till för att börja blogga här ordentligt igen. Jag har vridit och vänt på hur jag ska göra med bloggandet men två fantastiska mejl har fått mig att förstå hur mycket bloggen betyder, inte bara för mig. Till er som mejlat tack för era underbara ord!

Kram Annica