Att få barn med nästan ett års mellanrum har varit allt annat än enkelt men den kärlek som dessa två små töser delar värmer hjärtat och jag inser att varje dag med dem är en gåva. Lillasyster är så omtänksam och hjälper E med små men betydelsefulla saker. Ibland gör hon saker så det tåras i ögonen av lycka, som när hon går fram till E och pussar henne så hon blir plaskblöt i ansiktet eller när de sitter jämte varandra vid middagsbordet och A försöker bjuda E på smörgås. Tårarna fullkomligen fyller ögonen på mig när A hjälper E att lyfta upp huvudet igen när de små musklerna i nacken inte orkar mer. Jag ser på mina trollungar med beundran när de busar med varandra och båda skrattar. Det gör mig oändligt lycklig!
*****************
Jag hoppas och vill att tiden ska räcka till för att börja blogga här ordentligt igen. Jag har vridit och vänt på hur jag ska göra med bloggandet men två fantastiska mejl har fått mig att förstå hur mycket bloggen betyder, inte bara för mig. Till er som mejlat tack för era underbara ord!
Kram Annica
