27 februari 2009

Kärlek... äkta kärlek!

Livet med ett handikappat barn är långt ifrån enkelt men kärleken till ett barn är otroligt stark. Starkare än jag någonsin anat! Varje individ är unik så även dem med handikapp. Vi håller på att lära känna Ellen allt mer och vi upptäcker mer å mer vad som är Ellen och vad som är hennes skada men det är inte alltid helt enkelt. När hon spänner sig i benen och mest ser krånglig ut i allmänhetens ögon, gör hon det då för att hon som ett "vanligt" barn är irriterad eller är det för att hon inte själv kan kontrollera sin rörelse?! De allra flesta gångerna beror det på hennes skada, men vissa gånger tror jag att det bara är rent krångel och jäkelskap från hennes sida. Jag måste få bitarna att falla på plats med vad som är hon och hennes vilja mitt i alltihop och det kan ibland göra mig väldigt ledsen att jag/vi ska behöva göra detta samtidigt så vill jag göra allt för henne. Jag vill kunna läsa henne som en bok med vad hon vill och inte vill men det kommer nog mer med tiden... men oavsett så älskar jag... Jag älskar henne så innerligt!!

Idag fick jag ett mejl med en sann historia, en historia som är värd att berättas om och om igen.
Detta är kärlek... äkta kärlek!!

En dag frågar en son sin far:

"Pappa, springer du en maraton med mig?" Pappan svarar: "ja" och de springer sin första maraton tillsammans.

En annan dag frågar sonen sin far igen: "Pappa, springer du en till maratonmed mig?" och pappan svarar igen "ja, min son".

En dag frågar sonen sin far: "Pappa, vill du göra Ironman tillsammans med mig?" (4 km simning, 180 km cykling, 42 km löpning) Och pappan svarar igen "Ja"...

Här är videon som tillhör historian: http://www.youtube.com/watch?v=VJMbk9dtpdY

9 kommentarer:

Anonym sa...

Åh Gud så jag gråter!!! Vilken otroligt stark fil! Det där är kärlek det!!!

Noamaja sa...

Men herreguuud! Power! Bra att få en tankeställare ibland på vad som är jobbigt eller inte. Tankens kraft säger jag bara, man kan vända allt till något positivt! Tack för inlägget!

Kram, A

Eva Sigvant sa...

T.o.m. jag gråter som så sällan gör det. Tack för att du visade mig klippet.

Eva

Gård och Hagar sa...

Åååå Annica, jag började redan gråta när jag läste dina ord. Du verkar vara en helt underbar människa.
Ellen kommer vara så slot över sin mamma en dag.

Kram

Katarina

Bella sa...

Vilket fint inlägg! Ögonen tåras. Man får perspektiv på livet när man läser dina inlägg.

Hon är så otroligt söt din lilla Ellen, stora fina ögon.

Kram från Meli

Grodmamman sa...

Nu sitter jag här med tårar i ögonen och bara ryser över videon och dina fina ord!:)
Ellen ska vara stolt över sin mamma tycker jag!
Det är svårt att veta allt om ett "friskt" barn, så jag kan tänka mig att det är ännu svårare när barnet är handikappat. Vet bara hur jag undrade om vår son som är född för tidigt. Berodde saker på hans för tidiga födsel eller var det helt normalt?
Kramar

Anonym sa...

Vilket fint inlägg!

Tack för kommentaren om badrummet! Roligt att kunna inspirera!

Anonym sa...

Du är så otroligt fin och varmhjärtad Annica. Tårarna rinner. varma kramar

Anonym sa...

Shit! Jag finner inga ord för texten och videon! Så underbart!

Din dotter är så otroligt söt, ser ut som en riktig docka :)

mvh
emma