11 december 2009
Luciafirande...
16 oktober 2009
E har gått på dagis i två månader nu och har redan skaffat sig en massa kompisar. Jag som var lite rädd i början, att det skulle bli jobbigt för henne och att ingen skulle vilja leka med henne, kunde inte haft mer fel! Varje dag när vi kliver in genom dörren på dagis så hojtar ungarna "nu kommer lilla E" och en drös med barn kommer som flugor till en sockerbit. Det är MIN sockerbit, mitt lilla hjärta! Lilla fröken har redan hunnit bli vald till veckans kompis och ni kan väl bara ana hur mina ögon fylldes med glädjetårar när fröknarna berättade det.
E älskar när de har samling varje morgon, då står hon i sin Pony och spritter av glädje när barnen sjunger. Ett moment som är jätte bra för alla och som ger E en känsla av trygghet, samma rutiner och samma barn i en liten grupp. Vi upplever att E har utvecklats en hel del sen hon började på dagis, även om det kanske inte är stora steg så är dem ändå av stor betydelse. E rör på sig lite mer än tidigare och hon ger ljud i från sig oftare. Dock har hennes tonus på sistone varit ganska mycket till varandras ytterligheter, antingen väldigt slapp eller väldigt spänd. Det vill inte riktigt vara i balans, kanske är det bara en period nu eller så är det mer varaktigt. Vi får helt enkelt vänta och se.
Snart är det dags att packa ut A i bilen, åka och hämta E på dagis och sen bege oss till affären. DET mina vänner är ett projekt. En tös i babybjörn (den som för tillfället är mest sur) och den andra i barnvagnen. Sen är det till att bita ihop och shoppa fort! Har jag lite otur får jag bära även barnet i vagnen lite snyggt och plocka varor med fötterna (!) Ne inte riktigt med fötterna men det gäller att ha tålamod och en lista med det som ska inhandlas, för att tänka i affären med båda flickorna, det är kört!
Kram på er!
8 september 2009
Vart tar dagarna vägen!
På sistone har det hänt otroligt mycket kring E och vi lever i ett virrvarr just nu. Jag känner att jag slits mellan flickorna samtidigt som jagar efter att återta kontrollen över mitt eget liv och mitt välmåeende, att bara få sitta i lugn och ro med Anders och prata om allt och ingenting. Jag minns en avlägsen tid när vi satt uppe till 3 på natten bara för att vi inte kunde lägga oss tidigt en fredag eller lördag. Visst inser jag att det livet försvann när E föddes och tur är väl det för det kan inte ha varit hälsosamt, men själva principen att inte behöva tänka konstant på hur vi ska kunna sysselsätta E en hel dag, för tro mig det är inte helt enkelt, eller hur vi ska få tiden att gå ihop för att kunna göra alla vardagliga sysslor som städa och laga mat. Vi har tusen påbörjade projekt här hemma som måste göras klart. Ju mer jag tänker på det, desto mindre tid har vi...
Men varje gång jag ser Es ansikte skina upp i ett leende så stannar tiden och mitt hjärta smällter. Då vill jag bli kvar i det ögonblicket och inte tänka på något annat än hur mycket jag älskar denna lilla flicka och vad hon betyder för mig.
Här har hon precis mumsat en massa hallon som är super gott!
27 juli 2009
A tar en liiiten tupplur.
E spelar på sitt piano.
30 juni 2009
Små bubblor...
23 juni 2009
11 juni 2009
Ett stort steg framåt...
Vi är just nu mitt uppe i de sista förberedelserna inför lillasysters ankomst och vi räknar dagarna neråt. Jag är jätte nervös och tjatar nog snart hål i huvudet på min omgivning om alla mina tankar och funderingar kring bebisen och snittet. Det är så oändligt många tankar som kommer, dels tankar kring förra gången men även mycket kring hur livet kommer bli nu om allt går som det ska. Nåja snart har jag själva "förlossningen" bakom mig och kan arbeta framåt istället. Nu står jag lite och stampar på ett och samma ställe när det gäller "nya" bebisen.
E däremot står verkligen inte och stampar på samma ställe, hon har blivit en liten raket i sin Pony och tycker det är roligt att springa omkring så länge inga mattor, sladdar eller möbler står i vägen. Det där med att backa har hon inte riktigt kommit på ännu men man kan inte klara allt på en gång. Titta så duktig hon blivit *skryter* Övning ger färdighet....
Kram Annica
21 maj 2009
Jiiiihooo....
Kram Annica
19 maj 2009
Pony
Kram Annica
25 april 2009
Snart en egen djurpark...
Kram Annica
21 april 2009
AKK
19 april 2009
En evig väntan...
18 april 2009
Något nytt men ändå gammalt...
För er som tyckt om denna blogg och vill se mer inredning, loppisfynd och syprojekt så följ med över till min "nya" blogg med nya projekt och drömmar...
7 april 2009
Älskade lilla trasdocka...
Tyvärr har ju fortfarnade ordet CP en negativ klang i många sammanhang och det används på tok för ofta fel. När jag var yngre var även jag en av dem som använde ordet i fel sammanhang, som när man var arg på nån eller bara ville vara taskig. Hur många har inte hört eller sagt "jävla cp-unge" eller "jag blir helt cp på detta". Idag reagerar jag väldigt mycket när jag hör sånt här och det svider i mig...
Att va' söta men lika som bär vad är det o ha?
Lite annorlunda är inget fel o va'
Om man är av en annan sort
Varför ska man kastas bort?
Lite trasiga
och knasiga!
Är vårt trasdocksgäng
Lite trasiga
och knasiga!
Det är vår refräng
Är din näsa sned
eller armen ur led
och din tå är gul och blå
lapprig säger trasdockan
- Du är lika bra ändå
Fast trasiga
och knasiga!
Vi sjunger vår refräng
Lite trasiga
och knasiga!
Är vårt trasdocksgäng
14 mars 2009
Hjälpmedel
Vi fick för ett tag sen en bad/duschstol från habliteringen. Denna stolen verkar Ellen eller rättare sagt Ellens kropp att acceptera betydligt mer än hon gjort med någon annan stol tidigare. Hon faller lite ner med huvudet eftersom hon sitter väldigt rakt i den så vi kan inte mata henne när hon sitter där men med lite övning kanske det går med tiden. Just nu är vi nöjda med att hon kan sitta en stund tillsammans med oss utan att varesig gallskrika eller spänna sig till tusen.
"Ingen kan vara nere med en ballong" - Nalle Puh
8 mars 2009
Cp-träff
Vi träffades på Universeum och jag måste rekommendera alla att åka dit för det är så himla fint och så mycket att titta på. Ellen tyckte att de färgglada fiskarna var bäst så vi hälsade på Nemo och hans vänner en bra stund.
Tyvärr blev det knappt några bilder tagna för vi var så upptagna med att kika på allt och se hur det gick för Ellen, men här är ett par iallafall på Ellen och pappa Anders.
2 mars 2009
28 februari 2009
27 februari 2009
Kärlek... äkta kärlek!
Idag fick jag ett mejl med en sann historia, en historia som är värd att berättas om och om igen.
Detta är kärlek... äkta kärlek!!
En dag frågar en son sin far:
"Pappa, springer du en maraton med mig?" Pappan svarar: "ja" och de springer sin första maraton tillsammans.
En annan dag frågar sonen sin far igen: "Pappa, springer du en till maratonmed mig?" och pappan svarar igen "ja, min son".
En dag frågar sonen sin far: "Pappa, vill du göra Ironman tillsammans med mig?" (4 km simning, 180 km cykling, 42 km löpning) Och pappan svarar igen "Ja"...
Här är videon som tillhör historian: http://www.youtube.com/watch?v=VJMbk9dtpdY
16 februari 2009
Gungeligung
KRAM Annica
29 januari 2009
Liten ska bli stor...asyster!!
Återigen har livet tagit en liten annan riktning än planerat och det är faktiskt så att Ellen ska bli stora syster .... vi väntar en liten sommarbebis till och ungefär i mitten på juni kommer vi åka till förlossningen och hämta ut den. Visst låter det smidigt! Vi blev jätte överraskade men väldigt glada när upptäckte att en liten till är på väg. Jag har precis gått in i v. 20 och det är helt otroligt vad tiden bara springer i väg. Tänkte att jag skulle berätta lite mer om tankar och fundering kring det som komma skall men det tar vi en annan dag.
27 januari 2009
Tiden springer iväg och Ellen har hunnit att bli hela 7 månader. Lika fort som tiden har sprungit lika mycket har hänt i Ellens utveckling. Framförallt så har mycket hänt sen årskiftet. Ellen har börjat att äta puréer utan större problem men sonden sitter fortfarande kvar eftersom hon har lite svårt att få i sig tillräckligt med vätska. Det här med maten är en stor seger och vi hoppas att även drickandet ska bli bättre så att hon en dag slipper den lilla slangen.
Här är min lilla skrutta när hon testar sin hoppgunga för första gången för några veckor sen. Idag tog hon sitt första skutt i den och gissa om jag och Ellens pappa hurrade och skrattade när hon verkade förstå vad hon skulle göra.... HEJJA ELLEN!!