16 oktober 2009

E har gått på dagis i två månader nu och har redan skaffat sig en massa kompisar. Jag som var lite rädd i början, att det skulle bli jobbigt för henne och att ingen skulle vilja leka med henne, kunde inte haft mer fel! Varje dag när vi kliver in genom dörren på dagis så hojtar ungarna "nu kommer lilla E" och en drös med barn kommer som flugor till en sockerbit. Det är MIN sockerbit, mitt lilla hjärta! Lilla fröken har redan hunnit bli vald till veckans kompis och ni kan väl bara ana hur mina ögon fylldes med glädjetårar när fröknarna berättade det.

E älskar när de har samling varje morgon, då står hon i sin Pony och spritter av glädje när barnen sjunger. Ett moment som är jätte bra för alla och som ger E en känsla av trygghet, samma rutiner och samma barn i en liten grupp. Vi upplever att E har utvecklats en hel del sen hon började på dagis, även om det kanske inte är stora steg så är dem ändå av stor betydelse. E rör på sig lite mer än tidigare och hon ger ljud i från sig oftare. Dock har hennes tonus på sistone varit ganska mycket till varandras ytterligheter, antingen väldigt slapp eller väldigt spänd. Det vill inte riktigt vara i balans, kanske är det bara en period nu eller så är det mer varaktigt. Vi får helt enkelt vänta och se.

Snart är det dags att packa ut A i bilen, åka och hämta E på dagis och sen bege oss till affären. DET mina vänner är ett projekt. En tös i babybjörn (den som för tillfället är mest sur) och den andra i barnvagnen. Sen är det till att bita ihop och shoppa fort! Har jag lite otur får jag bära även barnet i vagnen lite snyggt och plocka varor med fötterna (!) Ne inte riktigt med fötterna men det gäller att ha tålamod och en lista med det som ska inhandlas, för att tänka i affären med båda flickorna, det är kört!

Kram på er!