15 augusti 2008

Tack för alla underbara ord och tankar det värmer otroligt mycket!!

Det fina halsbandet köpte här http://inredningsgalen.blogspot.com/

Tänkte dela med mig av en liten berättelse som jag hittade på nätet som beskriver ganska bra hur det är att få barn när saker och ting inte riktigt blir som man tänkt och drömt!

Många kramar Annica

**********************************************************

"Välkommen till Holland"

Att vänta barn är som att planera en sagolik semesterresa till Italien. Du köper guide-böcker och gör upp underbara planer. Colosseum, Michelangelo, gondolerna i Venedig. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är mycket spännande.

Efter månader av spänd förväntan är det äntligen dags. Du packar dina väskor och så far du iväg. Flera timmar senare landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger:
”Välkommen till Holland”.

”Holland!?!”, ropar du. ”Vad menar ni med Holland? Jag har beställt en resa till Italien! Det är dit jag ska. I hela mitt liv har jag drömt om att komma till Italien.”

Men flygresan har ändrats. De har landat i Holland och där måste du vara kvar.

Det viktiga är att de inte fört dig till en hemsk, ful och smutsig plats full med pest, svält och sjukdomar. Det är bara annorlunda.

Så du måste gå ut och köpa nya guide-böcker. Och du måste lära dig ett nytt språk. Och du kommer att möta helt nya människor som du aldrig skulle ha mött annars.

Det är bara en annorlunda plats. Tempot är långsammare än i Italien; det är inte så tjusigt. Men när du varit där ett tag och återhämtat dig så ser du dig omkring…. Och du börjar lägga märke till att Holland har väderkvarnar…. Och att Holland har tulpaner… och i Holland finns till och med målningar av Rembrandt.

Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien… och de talar vitt och brett om hur underbart de hade det där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga ”Ja, det var dit jag skulle ha rest. Det var det jag hade planerat.”

Och den smärtan kommer aldrig, aldrig, någonsin att försvinna… därför att förlusten av den drömmen en mycket betydelsefull förlust.

Men… om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du inte kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och njuta av allt det sällsamma, det underbara… med Holland.

Av Emily Pearl Kingsley Övers. av Sara och Hans Hallerfors

9 augusti 2008

ÄNTLIGEN!!


Igår var vi på läkarbesök på avd.17 för Ellens veckokontroll och då beslutades det att vi skulle bli utskrivna. Ellen har varit så duktig och piggat på sig så mycket att läkarna nu inte behövs utan låter hab. och bvc ta över i fortsättningen.


Ellen, 7 veckor

Tänkte att jag även skulle passa på att berätta lite om vad som hände dagen då vår lilla sötnos kom till världen.
Förlossningen startade fint efter igångsättning och gick till större delen framåt precis som man ville fram tills jag var öppen 10 cm. Därefter sjönk inte Ellen ner i kanalen så mycket som hon skulle plus att hon började visa tecken på att hon var stressad. Läkarn kom och tog prov på henne och det visade att hon mådde väl, lite stressad men ok. Efter att Ellens hjärta fått två snabba fall kom man fram till att hon behövde komma ut ganska omgående och att snabbaste sättet var att hjälpa till genom att dra ut henne med klocka. Dessvärre hade mina värkar så gott som avtagit och jag fick inga krystvärkar som hjälpte till och därför fick en barnmorska trycka på min mage och jag fick en rejäl mängd värkstimulerannde dropp som inte tog. Efter att läkarn dragit 3 gånger med klockan tillkallades ytterligare en läkare som efter en dragning till tog över och drog ytterligare 3ggr innan Ellen slutligen kom ut. (ett klipp gjordes också för att ge bättre plats)

När Ellen väl kom ut mådde hon väldigt och visade inga egentliga tecken på att hon var vid liv. Det tog inte lång tid förrän förlossningssalen som varit full med folk var helt tom, alla sprang iväg med den lilla till upplivningsrummet där de genast började att arbeta med henne. Efter 10 minuter drog hon sina första andetag och eftersom det tagit så lång tid drabbades hon av en svår syrebrist. Barnläkarn beslutade att hon skulle sövas, kylas ner och läggas i respirator för att underlätta hennes för henne så mycket som möjligt.


Ellen, 1 dag

De första dagarna var väldigt tuffa för så väl Ellen som för oss och jag tror inte någon av oss har gråtit så mycket i hela livet som vi gjort under de dagarna. Ellen fick under dessa dagar ett antal andningstopp där hon behövde ventileras för att komma igång med sin andning igen och detta trodde läkarna berodde på kramper, något som de dock inte kunde se några direkta bevis för på det eeg som ständigt var uppkopplat och följde henne utveckling. På grund av dessa andstopp medicinerades hon med starka mediciner och sov egentligen hela sin första vecka. Därefter började hon sakta att vakna till och sen dess har hon blivit starkare, vår älskade kämpe!

En magnetröntgen är gjord och den visar att det finns lidriga skador i hennes hjärna men vad det kommer att innebära mer direkt för hennes framtid är det ingen som kan svara på. Ellen visar dock en fin utveckling i kroppen och det är inte mer än ungefär 2 veckor sen hon lärde sig att skrika, något som vi tycker är så härligt att höra! Hennes stora problem är att hon fortfarande matas mestadels via sond och att hon har problem att fokusera med sina stora vackra ögon.

Ellen är en fantastisk liten bebis som nu behöver tid att växa och fortsätta utvecklas så mycket hon bara kan. Vi är upp över öronen förälskade!!

Kram Annica